Det är redan torsdag, jag har definitivt tappat uppfattningen om vilken dag det är. Idag har jag varit på stan och fikat med 2 tjejkompisar, behövde komma ut verkligen. När jag kom hem så hann jag med att tvätta 4 maskiner tvätt. Då kom min fundering....Hur jävla mycket kläder har jag egentligen. Har väl aldrig brytt mig om en massa kläder men på äldre dar har jag tydligen ändrat mig..

Ändå varje dag så kommer "Jag hittar inga kläder att ha på mig" Haha! Trodde aldrig att jag skulle säga så.

Kvällen blir väldigt tidig idag, Illamående, hjärtklappning och ont i huvudet! fast visst jag har inte lika ont i huvudet som för några dagar sen, men jag tycker det är illa när man måste ta av sig gummisnodden för att slippa trycket...

Hoppas att jag får en tid för magnetröntgen, börjar bli lite orolig.. Man vet ju redan att det är något som de måste undersöka närmare för att få svar på vad för åtgärder som behövs, om det nu kommer behövas. Men eftersom min huvudvärk och trötthet aldrig släpper så blir man ju lite extra orolig.

Det som gör mig mest ledsen är att min lillasyster inte verkar bry sig. I detta läget så anser jag att familjen / släkten kommer i första hand. Men det kanske bara är jag som är så beroende av att alla i min omgivning ska ha det bra.

Man kan faktiskt inte tro att min syster och jag haft samma mamma för vi är som natt och dag..

Nehe nu ska jag lägga mitt tunga huvud på kudden, måste blunda nu för det rycker i ögonen...

Imorgon är det fredag en ny dag med förhoppning att allt flyter på utan en massa konstigheter..

God natt och sov gott!

Vad man än gör så blir det fel. Visst jag lovade att inte säga det till någon men jag kände att jag inte kunde hålla det för mig själv. Så jag bröt löftet och sa det till en..

När jag var 24 år så bröt någon ett löfte till mig, än idag tänker jag på det för det saboterade min framtid..den som bröt löftet bryr sig inte, kallhjärtad och en STOR idiot.. Tänker bara på sig själv...

Så jag förstår om den jag bröt löftet till blev besviken. Kan bara be om förlåtelse och hoppas att det ordnar upp sig..

vad man än gör så blir det fel, man ska finnas till men ber man om en enkel sak är  det bara jobbigt. Hur man än försöker göra det bäst för alla så bli det bara helt fel. Snacka om att bli överkörd av alla...

jag försöker få dem att förstå, men de vill inte ta det till sig.

Just nu längtar jag bara till den helgen då jag ska åka, åka bort från hålan som jag bara hatar, som jag har hatat i hela mitt liv. Det ska bli såå skönt.

Idag var det meningen att ungarna och jag skulle gå på hockey men omständigheterna gjorde att det inte blev så. Det slutade med att jag fick ont i huvudet :-(

Idag är det en jobbig dag, sovit hela dagen nästan, har orkat gå utanför dörren för Dixies skull.. Har ont i huvudet, mår illa och har nu tappat matlusten.. Men men så är det. Det är bara att bita i det sura äpplet..

Ja då är det måndag igen. Förut tog jag dagen som den kom men nu får jag verkligen ta dagen som den kommer. Vaknade med huvudvärk idag :-(

Det jag blir mest förundrad över är att de människor man inte tror står en närmast, bryr sig mer än de som man trodde var ens vänner. Nu ser jag vilka som verkligen är mina vänner och det är jag glad över att jag har upptäckt.

Idag blir det troligen lussebak, något som jag aldrig gjort, men barnen blir nog glada när de kommer hem och upptäcker att mamma har bakat. :-)

Ja fars dag, självklart ska man fira dessa pappor som verkligen förtjänar det. Min pappa gör det inte... Sen ska jag berätta att när man börjar med att sabotera Mors dag bara för att man är skilda då har man gått för långt. Tror inte att jag firat mors dag på flera år bara för att det inte varit min "Helg" skandal. Här går man och påminner barnen om att det är fars dag eller någon som fyller år på andra sidan. Vad får man tillbaka. Jo inte ett jävla skit.

När barnen kommer i kläm är det för jävligt.. Tänk er för.. Det är barnen som tar mest stryk av det hela.