Jag har inte hunnit med att skriva på några dagar så det blir lite att ta igen..

Den 29 november

Alicia fyllde 15 år, hon håller på att bli en stor tjej. Hon kom förbi mitt på eftermiddagen, Melinda och jag hade bakat henne en tårta. Som blev helt okej.

Sen var hon tvungen att åka hem med bussen till sin pappa. Så just nu så är jag nöjd med de extra timmar jag får möjlighet att träffa mina älskade barn.

Jag förstår inte att man som förälder gör allt för att sabotera för den andre, det är ju barnen som lider, självklart lider jag med men det är ändå värst för barnen. Sen med tanke på mina barns åldrar så förstår jag inte att de inte vågar säga ifrån. När de vet att det som händer är fel..

Nu ska jag berätta en sak som jag har burit på i 12 år..

Barnens pappa och jag pratade om att vi båda skulle sterilisera oss. Vi ansåg att vi hade 3 underbara barn som var friska och mådde bra, vi resonerade oxå att det finns så många barn som far illa så då kan vi finnas till för dem oxå..

Man behöver inte befolka världen själv...

Barnens farmor avrådde pappan till att genomföra detta efter att jag gjort det.. Hennes kommentar var " tänk om du träffar en ny tjej och vill bilda en ny familj "

Så barnens pappa genomförde aldrig ingreppet.....

4 år senare skilde vi oss och förutsättningarna för oss båda såg helt skilda ut..

Jag stod för våran överenskommelse men det gjorde inte han.

Idag 8 år senare så har han ett nytt barn med ett fruntimmer och jag har fortfarande mina 3 änglar vid min sida.

Ibland under dessa år kan jag känna ett jättestort svek, Hur har man mage att svika någon på detta viset.

Under dessa år har jag skaffat mig en massa extrabarn som vet att de kan komma till mig, eller ringa till mig när de behöver hjälp!